Kungörelse (1910:72 s.1) angående grunder för förvaltningen ст. 15

1:o. Lösen, ersättning eller skadestånd, som jämlikt bestämmelserna i 4 § 1:o, 9 §, 13 § 1:o och 2:o eller 14 § kronan finnes skyldig att utgifva, skall, där parterna icke kunna enas om lösenskillingens, ersättningen eller skadeståndets belopp, bestämmas af tre eller, om någondera parten det påyrkar, fem ojäfviga, sakkunniga skiljemän. I skiljenämnd, som nu är sagd, äge parterna insätta lika antal ledamöter, hvarefter de sålunda utsedda tillkalla ytterligare en skiljeman såsom ordförande. Tredskas någondera parten att utse skiljeman eller kunna de utsedda ej förena sig om valet af ordförande, äge Kungl Maj:ts befallningshafvande i detta län, inom hvilket vattenfallet är beläget, eller, där vattenfallet ligger på gränsen mellan två län, Kungl. Maj:ts befallningshafvande i båda länen gemensamt att förordna om valet. Nöjes ej part med hvad de flesta skiljemännen säga, gälle hvad därom finnes stadgadt i 2 kap. 8 § af lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom. Kunna parterna ej enas om den förhöjning i arrendeafgiften, som enligt 7 § kan ifrågakomma, skall afgiften bestämmas i den här ofvan stadgade ordning.

2:o. Skall eljest enligt bestämmelse i aftalet eller ock enligt allmän lag kronan gälda skadestånd i följd av arrendes upphörande eller är af sådan anledning arrendatorn enligt bestämmelse i aftalet eller enligt allmän lag skadeståndsskyldig, gälle i fråga om bestämmande af skadeståndets belopp havd här ofvan under 1:o sägs.

3:o. Förbehåll angående hvad under 1:o och 2:o föreskrifves skall intagas i arrendeaftalet.